Sven-Erling Nilsson, pensionerad kriminalpolis och författare till kriminalromaner, släktbok om sin uppväxt i Småland och en mycket underhållande bok med berättelser från Sven-Erlings 38 år inom polisen. Sven-Erling är i rakt nedstigande led ättling till trumslagare Nils ”Gisse” Nilsson som tjänstgjorde i Karl den XII:s armé medan hans far var Erik var mjölnare i Forsheda, Småland med ett litet jordbruk som hjälp för familjens försörjning. Sven-Erling föddes som barn nummer tre och hans tvillingbror Carl-Olof som nummer fyra 1935. I familjen fanns redan två döttrar fyra och sex år. Mor i familjen drabbades av tbc och gick bort 1942 vilket gjorde att far Erik fick kämpa hårt för att hålla ihop familjen. Det var ju mitt under andra världskriget och fadern blev dessutom inkallad till militärtjänst. Det gick dock bra för barnen berättade Sven-Erling.
Sven-Erlings väg som nyutexaminerad till tjänsten som poliskonstapel i Köping blev mycket dramatisk. Han hamnade först i Gävle en kort tid 1957 där han bodde men hustrun Maj-Britt, båda 20 år. När det var dags att flytta till Köping tog paret rälsbussen som gick på den järnväg som då fanns mellan Gävle och Sala. Rälsbussen bestod av tre ihopkopplade bussar som var ombyggda till rälsbuss. De var ensamma i första vagnen tillsammans med föraren och förundrades över hur mycket skog det passerade utanför fönstret när Sven-Erling plötsligt fick se en traktor med släpvagn komma körande mot järnvägen. Till hans förskräckelse stannade den inte. Det här är slutet tänkte han och skrek ta skydd till Maj-Britt. Han såg framför sig hur den bräckliga rälsbussen skulle fara ut bland alla tallarna och de två efterföljande vagnarna skulle krossa dem. Det small och rök en långs stund upplevde han med till slut blev det tyst. Det visade sig att rälsbussen stod kvar på spåret och att de båda var oskadda, så även föraren. De tog sig ut med målet att ta reda på hur det gått för traktorföraren men det fanns ingen traktor på platsen. Det visade sig att de kolliderat med släpvagnen. Traktorföraren blev så chockad att han åkte hem med traktorn som tydligen klarat sig. De såg inte röken av någon traktor så länge Sven-Erling var kvar på platsen.
Det var så Sven-Erling karriär i Köping började år 1957. Resten av föredraget handlade om både allvarliga och dråpliga minnen från de 38 åren i tjänst som polis. Vi fick höra om historier som när en kollega besköt en kvinna av ortsbefolkningen av våda och hur man tog hand om beslagtagen sprit mm, historier som inte direkt kom allmänheten till kännedom. Tjänsten som kriminalkommissarie innebar inte bara historier man kan skratta åt så här i efterhand. Den innebar frekvent kontakt med både elände och tragiska händelser. Sven-Erling uppskattar att han har varit med och utrett minst 200 dödsfall av alla de sorter genom åren. För att stå pall för det krävs både kamratskap och humor inom kåren vilket vi som lyssnade blev rätt övertygade om att de hade i KAK. Många av polisminnena vi fick höra om finns samlade i Sven-Erling Nilssons bok ”Polisminnen” från 1997.
Tack Sven-Erling för ett givande föredrag!
