Logga in

Logga in

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!

Erik Magnusson

Ett intressant men också skrämmande föredrag av Erik Magnusson vid vårt medlemsmöte den 6 mars 2018. Erik berättade om hur både kyrkan och staten tog Gud till hjälp för att kontrollera och ta makten över folket och i synnerhet folkets sexliv. Idag associerar vi ordet ”synd” i första hand till sex. Under medeltiden låg så mycket mer i begreppet ”synd”. Religiösa aspekter från tolkningar av bibeln, häxor och trolldom med hårda straffsatser för syndaren.

Den katolska kyrkan var fram till 1500-talet en dömande makt i Sverige. De hade sina sju dödssynder och hela bibliotek med handböcker om hur dömandet skulle gå till. Skriften, med kravet på enskild plikt, offentlig bot och bättring, utanförskap från samhället under strafftiden var tufft för de som drabbades. Tufft var också rädslan för skärselden som man trodde på och var livrädd för. Syftet med straffen var att minska tiden i skärselden och det var inte ovanligt att man var så rädd för den att kvinnor och män bekände sina synder frivilligt trots straffen. Den katolska prästen kunde ju ge syndernas förlåtelse efter bikt.

Den statliga maktens dömande gick samtidigt i stor utsträckning ut på att lagbrott skulle straffas men på ett sådant sätt att samhället inte påverkades alltför negativt. Häradshövdingen och hans ställföreträdare ”Lagläsaren” och Länsman var de som var dömande. Folket var delaktiga i dömandet och ofta utdömdes förlikningar.

Så kom Gustav Vasa och tog makten över kyrkan och mycket av kyrkans rikedomar. Genom kyrkans präster och den obligatoriska kyrkoplikten fick han tillgång till dåtidens enda fungerande massmedia. Prästerna blev helt enkelt Gustavs verktyg att ensa och styra folket dit han ville. Än mer drogs tumskruvarna åt när hans son, Karl IX fick makten. Han var mycket religiös och lutheranskt renlärig. Guds rena ord skulle gälla. I 1571 års Kyrkoordning är hela Mosebok ett appendix till lagboken. Folket skulle fostras till lydnad! Av de länder som antog den luterska läran var det bara Sverige som behöll Skriften med offentliga bestraffningar vid skampåle och skampall i kyrkan. En hederskultur med skvaller och angiveri blev följden. Det var Sveriges absolut sämsta reform genom tiderna påpekade Erik!

All sex utanför äktenskapet var förbjudet. 1608 infördes dödsstraff för enkelt hor. Högmålsbrott gick till den 1614 nyinrättade Svea Hovrätt. Axel Oxenstjärna införde länsindelningen, Länsman blir statens polis och Kronofogden blir statens kontrollant och indrivare. Häradshövdingen på landet och borgmästaren i staden måste medverka i rättsskipningen som åklagare. Folket reduceras i rättsprocessen till åskådare.

Det blir en viss lättnad när den nya lagboken kommer 1734 och kopplingen till Mosebok försvinner men mycket blir kvar. Barnamord, som blir allt vanligare på grund av den allt hårdare bestraffningen och utfrysningen av olyckliga kvinnor från samhället och kyrkan, bestraffas med halshuggning och bränning på bål. Många straff var höga böter som den över lag fattiga befolkningen inte hade råd att betala. De omsattes då till spöstraff. Tidelag var också ett växande problem bland yngre män troligen på grund av frustrationen över den hårda bestraffningen och propagandan mot sex utanför äktenskapet men troligen också för att rykten och angiveri lätt ledde till domar. Straffet för tidelag var också halshuggning och bränning på bål av både människan och djuret.

Dödsstraff gällde för enkelt hor under perioden 1608 – 1653. För dubbelt hor var dödsstraffet kvar till 1778. Kyrkan hade lika straff för män som kvinnor medan staten tog hänsyn till den skyldiges förmåga att betala böter så mannen betalade dubbla böter jämfört med kvinnan som var medskyldig till brottet. Staten lät sig dock påverkas av kyrkan så mot slutet av 1600-talet blev synen hårdare på kvinnans del i brottet och straffet för kvinnorna hårdare.

De tre första decennierna av 1600-talet var hårda år med rena klappjakten på folket. Folket fruktade pliktpallen/horpallen som döden. Det var kanske en av orsakerna till att lägersmålen kraftigt minskade mot slutet av 1600-talet. Det var rådmännen och borgmästaren i staden och ”sex-männen” i socknarna som skulle hålla koll på folket tillsammans med klockaren som var kyrkans kontrollant.

Redan vid riksdagen 1734 ville man ta bort horpallen men kyrkan sa då nej. 1741 avskaffades ”uppenbar kyrkoplikt” och därmed horpallen. Boten skulle fortsättningsvis ske enskilt i sakristian inför prästen, men den var nog ändå rätt uppenbar. Lägersmålen ökade då men färre dödsstraff utdömdes.

1778 kom Gustav III med Barnamordsplakatet för att få ett slut på barnamördandet. Av 617 utdömda avrättningar under en period var 211 avrättningar för barnamord. Plakatet innebar att prästen fick tystnadsplikt, modern behövde inte uppge vem som var fader, det skulle inte vara någon skillnad på ett oäkta och äkta barn vid dopet, modern skulle kunna föda på annan ort utan att bli eftersök dvs modern kunde vara okänd för ett barn. Även dödsstraffet för tidelag avskaffa då. Gustav III lär ha varit ordentligt osams med ärkebiskopen kanske bidrog att han drev igenom lagändringarna. Poliskyrkan började vittra sönder. Lagen och straffen med stark inriktade på att skydda Gud, Gud som målsägare i dessa syndens mål började mildras.

Erik, som arbetar som historielärare på Karlbergsskolan, avslutade med att berätta om en del domar och hårresande avrättningar som skett i Köping med omnejd.
Vi tackar Erik för ett väl genomfört föredrag som på ett målande sätt påminde oss om att Sverige inte alls var det ”folkhem” det blev på 1900-talet, ett par hundra år tidigare.

Lars-Erik Käll


Medlemssidor

Logga in på medlemssidor

Endast för medlemmar!